Igår funderade jag kring maskuliniseringen av flickor och kvinnor i dagens samhälle. Begreppet används av Ingemar Genz som är jämställdhetsdebattör. (Det var honom man kunde chatta med på DNs hemsida igår.)  Maskuliniseringen är en följd av den etablerade feminsmens våld mot barn och föräldrar, främst mammor.

Genom ekonomiska incitament tvingar samhället, pga att den etablerade feminismen driver det, i första hand mödrar att göra våld på sin genom evolutionen nedärvda instinkt att vårda sin avkomma dvs barnen.

Den etablerade feminismen utövar även våld på barnen då den ignorerar och avfärdar barnens genom evolutionen nedärvda behov av omvårdnad. 

Istället sätter dess förespråkare sina egna självhävdelsebehov och bekräftelsebehov först.

Och den bekräftelse de söker kommer uppenbarligen inte av att tillfredställa de primära behov som de individer - vilka de ändå fordrar att få sätta till världen - faktiskt har. Den etablerade feminismens tillskyndare bekräftas bara av att vara som män och göra mäns karriär.

Det vore underbart om samhället kunde bli så jämställt att det bejakar de familjer (kvinnor eller män) som sätter sina barn före jobbet, att göra detta genom att stödja detta ekonomiskt.

So what om det blir så att de flesta som då väljer att ta hand om barnen är kvinnor så länge som de andra kvinnorna, dvs de som sätter sin yrkeskarriär före sina barn, har ett fritt val att göra det?

Varför är detta så läskigt och förbjudet?  Kan svaret på den frågan vara att de som då väljer yrkeskarriären före sina barn ändå skulle snegla på dem som väljer barnen före jobbet och då känna sig som dåliga mammor/pappor/föräldrar?

När barnen växer och blir mer och mer oberoende frigörs en enorm och motiverad arbetsresurs i form av (främst) kvinnor som samhället då ska ta tillvara på alla sätt. Det skulle vara jämställdhet för mig!  

I DN idag finns på "Insidan" en artikel om våld. Där stod något intressant. "Jämställdheten i Sverige är maskulinisering av flickor och kvinnor." Det har också varit en påföljande chatt på DNs hemsida med Ingemar Gens. I den chatten sa Ingemar följande: "Hela samhället maskuliniseras blixtsnabbt. Jämställdhet i Sverige handlar om att göra kvinnor till män. Det beror på att maskulina ideal, värden är mer åtråvärda än de klassiskt feminina. För en mänskligare värld krävs en motsatt samhällsutveckling." Så sant. Den moderna feminismen har använt männen som måttstock och förtryckt allt som är kvinnligt. De nedvärderar kvinnor som trivs med och som vill ta hand om familj och barn. (Jag undrar vad de skulle tycka om en man som trivs med att vara "hemmaman". Är det bra eller ska han också motarbetas?) Resultatet är att barn och mammor/kvinnor men säkert också män/pappor (pojkar växer ju upp och blir män) mår psykiskt dåligt. Det är dags att detta upphör och att det går åt "en motsatt samhällsutveckling". Men hur? För det första MÅSTE samhällets EKONOMISKA TVÅNG, som driver föräldrar till att lämna små barn till institution (läs dagis) innan barnen är mogna för det, UPPHÖRA. Vidare måste - om så krävs - den som vill bli förälder upplysas om barnets behov och att barnets behov inte låter sig anpassas efter politiska modeller. Den som inte vill ge sitt barn den närhet och kärlek barnet de facto behöver, utan sätter sig själv och sina egna behov främst (där behovet rent av kan vara att "skaffa ett barn") ska avstå från barn. Barn ber faktiskt inte om att få bli till!